Inget är heligt.

Det känns som om det enda jag gör är att söker jobb när jag är själv hemma.
Så då förknippas det ju med något dåligt. Krav.

Men om det nu är så att alla måste ha jobb, och det inte finns jobb, ska man då behöva ta vad som helst. Nyss satt jag och hittade jobb för systemtekniker, avdelningschefer för industriföretag, specialistläkare och blablabla.. Ni fattar grejen. Men finns det alltså inga "roliga" jobb för oss "medelsvenssons" som står här utan utbildning (än så länge)?

Ska på en intervju vid tre. En restaurang. Kvällar, lunch och helger enligt schema.
Sjuk bra om jag skulle få det. Det slår ju att packa kött iaf.

En ren hypotes att jag får det: då måste jag sluta på Korpen som vattengympa ledare. För de tiderna antar jag inte går att kombinera.
Då är frågan: är det värt att lägga av med något som man älskar och verkligen inspireras av för att ta ett jobb som är slitigt bara för pengarnas skull?
Sälvklart är det så! Pengar är ju allt.
Men jobbet på korpen är inget dåligt alls. Tvärt om! Det är 100 kr i timmen. Men antalet pass är för få.
Det nya jobbet skulle ju betyda ett steg i rätt riktning ekonomiskt sätt och blir då ett lätt val!

Men varför känns det då inte lätt?
Är det då ett steg i rätt riktning?